Carmé-tiara

Ett annat exempel på en tiara som jag inte skulle säga nej till.
Detta underbara unika garnityret från böjan av 1800-talet (empiren, dvs samma tid som mitt senaste syprojekt) kom till Sverige med drottning Josefina av Leuchtenberg.


En annan tiara i den svenska kungafamiljens ägor är ett lite speciellt smycke, nämligen ståldiademet.
Ståldiademet är en tiara i stål, inga ädelstenar utan bara facettslipat stål, väldigt unikt i kungliga sammanhang. Men man kan inte sticka under en stol med att den är vacker, och den gnistrar lika väl som något diamantdiadem i strålkastarljuset.


Mitt habegär är väckt!

Jag har varit lat och inte mycket har blivit sytt den senaste veckan, fast i och för sig så har jag ju varit iväg på konferans så jag får väl skylla på det. I villket fall som helst snubblade jag på den här bilden av en uppsättning underbara juveler, som ägs av drottning Elisabeth av Storbritannien. Visserligen är inte smaragder min favoritsten, men jag skulle kunna gå över lik för den här uppsättningen.

Den underbara Vladimir-tiaran kan väcka habegär hos vem som helst. Den tillverkades ca1890 för storhertiginnan Vladimir, faster till den sista tsaren och såldes 1921 av hennes dotter till drottning Mary, som bytte ut pärlorna med sina släktsmaragder.
Drottningen bär också Delhi Dunbar halsbandet, en gåva till drottning Mary från en indisk maharadja då hon var den första drottning/kejsarinna som besökte Indien.



Här är tiraran i sitt ursprungsutförande, underbar!!!!!!
Jag skulle inte lida av att ha den på huvudet. :-)

RSS 2.0